0 4 min 3 år

Muscle cars – eller på svengelska muskelbilar – är en fascinerande del av bilhistorien och även racingsporten både idag och förr. Muskelbilar var bilarna där man kunde få mycket kraft till ett pris som gemene man hade råd med. Idag kan man ofta se välrestaurerade muskelbilar både på gatan och på banan.

Vilka bilar räknas in bland muskelbilarna?

Modellen som oftast räknas till den första rena muskelbilen är Pontiac GTO från 1964. Totalt finns det 31 märken plus modellversioner som räknas till muskelbilarna. Fords ikoniska Mustang och Fairlane, Dodge med flertalet modeller såsom Charger och challenger för att nämna några. Gemensamt för alla är såklart V8-motorn. Definitionerna är något subjektiva, men ofta så brukar man säga att det ska vara största motorn möjligt för modellen och de ska både fungera på strippen och på gatan. Även ett överkomligt pris och fokus på dragracing bruka tas upp.

Slutet för muskelbilarnas tid kom med oljekrisen 1973. Pontiac Firebird är undantaget, de tillverkades ända fram till 2002 faktiskt. Men idag är de alla eftertraktade av många bilentusiaster världen över både på banan och gatan. Lite som ideén var från början. 

Racing historia

Under 60-talet så växte intresset enormt för muskelbilarna. Priset kombinerat med kraften gjorde racing till en självklar sport för dessa bilar. Konkurrensen var hård mellan fabrikanterna och en uppsjö av ny modeller kom ut på marknaden. 

Drag racing med muskelbilar blev väldigt populärt och med vissa uppgraderingar så gjordes bilarna lättare och till rena dragracingbilar. Glasfiber och plastfönster var oerhört populärt tillsammans med andra modifikationer. Dessa gjordes både av tillverkarna själva, för att kunna stoltsera med snabbast banbil. Men även ägare till dessa modeller modifierade sina bilar själva.

Slutet av 60-talet fram till 1970 var guldåldern för muskelbilarna och tävlingen efter mest hästar under huven ledde ända upp till modeller med så mycket som 450 hästkrafter. Förutom dragracing på banan så var det här även en guldålder för illegal streetracing och kulturen kring denna lever fortfarande kvar till viss del. 

Slutet av en era och återuppståndelsen 

Efter 1970 kom nya krav på avgasrening – clean air act. Högre försäkringspremier och givetvis 1973s oljekris som gjorde det överkomliga inköpet till trots, alldeles för dyrt för många att äga och använda muskelbilarna. 

Innan the clean air act så kom de flesta muskelbilarna med valbara högkompressionsmotorer, dessa krävde ett högre oktantal för att fungera. Innan oljekrisen så var det nämligen vanligt med 100-oktanigt bränsle. Med clean air act så sänktes oktanhalten ända ner till 91 oktan. Detta delvis för att man slutade använda bly i bensinen. Samtidigt blev det mer fokus på minskade utsläpp snarare än större motorer från tillverkarna som följd av detta .    

Under 80 och 90-talet var det ett litet återsving för muskelbilar när högeffektiva V8 motorer dök upp som motoralternativ för flera olika modeller. Pontiac Firebird och Trans Am, Ford Mustang GT och Chevrolet Camaro Z28 var några modeller. Detta möjliggjordes av ny teknik såsom elektronisk bränsleinsprutning. Ny teknik lyckades med även konststycket att både ge kraft och mindre bränsleförbrukning. De sista muskelbilarna som fortfarande producerades under 90-talet var Ford Mustang, Pontiac Firebird och Chevrolet Camaro.